måndag 30 augusti 2010

Folkpartiet, på de blindas sida...

Jan Björklund...jag säger det en gång till...Jan Björklund. Hur kan en enda människa byta inriktning på ett parti så abrupt som denna fd militär gjort. När jag var ung och dum så hängde jag en hel del på LUFs kontor på hemorten och blev väl lite indoktrinerad med liberala åsikter och jag kan fortfarande tycka att det liberala är bra, skulle gärna rösta på FP om de återgick till sina gamla värderingar.

Men den senaste valperioden så är det förbud hit, försämra dit och strängare här, ordnungmustsein där...vad hände?

I utfrågningen i gårdagens SVT så fick JB rapa sina idéer i 60 minuter och det som står ut mest just idag är "Slöjdebatten", ska man få täcka ansiktet i skolan eller andra allmänna utrymmen?

JB anser att – I klassrummet måste man kunna se varandra i ögonen.


Vilket direkt får mig att vilja ta reda på vad FP har för syn på utbildningsmöjligheter för synskadade, vad tycker de om distansutbildningar? Jag har en kompis som jobbar på Sofia distans och hon ser ALDRIG sina studenter i ögonen under lektionstid. Blinda människor verkar kunna lära sig saker utan att se varandra i ögonen...till och med såna omätbara saker som respekt...tänk på det du, JB...


Det handlar inte om burka/niqab/keps...det handlar om att du är rädd för det du inte ser, du är rädd för att behöva lära ett nytt sätt att umgås med en annan person, att tolka signaler som inte utläses i ansiktsuttryck. Kanske är det så att om jag döljer mitt ansikte så måste jag TALA tydligare för att kompensera för förlusten av outtalad kommunikation?


Foto från SVT, LEif R Jansson



En annan sak som JB borde reagerat på...1 rätt av 3 i snabba frågor gav Godkänt i betyg, borde han inte ha protesterat mot att 33% anses ok???







2 kommentarer:

  1. Här är jag kluven. Om man ska börja bestämma över hur folk klär sig kan det nog lätt spåra ur.

    Samtidigt tänker jag på det här med heltäckande slöjor osm egentligen inte har en sann religiös grund. Det är ju en lokal och kulturell avvikelse från den muslimska normen som jag själv (nu spekulerar jag) anar kan ha vuxit fram ur ett kvinnoförtryck som dessvärre råder i vissa muslimska kulturer. Att förtrycket där har blivit norm gör att man nu betraktar det som religion och det är här som gränsdragningen blir svår - vad är det sanna islam?

    Hur som helst, jag lämnar just den aspekten på den heltäckande burkan och funderar istället på om jag var far och mina barn hade en lärare eller dagisfröken jag aldrig sett ansiktet på (och nu utgår jag ifrån att jag inte är blind...). Skulle jag känna mig helt ok med det? Jag vet faktiskt inte.

    Helt fördomsfri är nog inte jag heller. Tror helt enkelt inte att det går att integrera människor som bär heltäckande slöja i det svenska samhället såsom det ser ut. Det är helt enkelt för... främmande.

    //W

    SvaraRadera
  2. Absolut Wille, det är även för mig väldigt främmande och jag håller med om att det skulle kännas lite mysko att aldrig få se mina barns fröken i ansiktet.
    Det handlar som sagt om att vi är rädda för det vi inte förstår och jag förstår inte varför man ska tvinga på någon, medvetet eller omedvetet, ett heltäckande klädesplagg.

    Det finns så många saker i samhället som jag inte förstår hur det fungerar men som jag lärt mig att det har jag inte med att göra, ta sexualitet som exempel.
    Jag förstår inte hur man kan tända på killar med skägg eller killar äöverhuvudtaget. Rätt uppenbart är det dock att det finns många som gör det, både kvinnor och män, så jag har "lärt mig" att så länge det inte påverkar mig så är det inget jag behöver fundera speciellt mycket på. Jag förstår faktist inte ens hur en annan människa fungerar utan kan bara göra det genom att relatera till mig själv och mina upplevelser...lite cogito ergo sum, om du förstår den långa kopplingen:)

    Känns som ett ämne för lite rödvin;)

    /F

    SvaraRadera