Det är lustigt det där hur saker och ting kan komma tillbaka, snabbare än tanken. Du har säkert hört någon säga att doften av nyss släckta stearinljus för personen tillbaka till barndomens jul, att doften av sommar väcker minnen till liv och så vidare...

 

 

Idag såg jag @talgboll's tweet om ett kort möte i korridoren på skolan där han verkar jobba, se nedan:

 

 

 

Och vips small det till i magen, det är nu ca 22 år sedan jag slutade högstadiet men minnet av att vara barnet som gråter i korridoren medans vuxna och andra elever bara går förbi kom tillbaka, snabbt som fan.

Det gräts i korridorer, ute i skogen bakom skolan och, om vädret var riktigt illa, längst ner i trapphuset, vid dörren in till vaktmästarns domäner där ingen kunde se.

Som sagt, 22 år har gått och det där är inte något som dagligen kommer tillbaka men ibland så. Om jag går förbi en skola så är det ett väl utvecklat sinne som ser barnet som sitter för sig själv, den som inte har ngn att leka med. Jag hör orden som vänds mot det barn som ser ut att få vara med men som väldigt uppenbart inte är med som en jämställd deltagare i leken. Men varför ser inte lärarna det? Har de varit för för länge, är de hemmablindan efter alla år på jobber eller orkar de inte ta fighten längre?

För det är en fight de måste ta och som jag är övertygad om att de flesta vill ta men om de fightar och fightar utan någon synbar framgång, tröttnar man inte då? Jag vet inte vilken ålder som @talgboll har i skolan men det är inte där vi lär våra barn att bete sig juste mot varandra, det ligger inte på vår lärarkår att lära våra barn att inte mobba, det ligger på mig som pappa till mina tre barn, det ligger på dig som förälder!

Mina barns lärare gör det de kan för att fostra (låter som ngt Jan B skulle använda) goda människor som står väl rustade för vuxenlivet vad gäller praktiska/teoretiska kunskaper men det moraliska rättesnöret, det sätter vi andra upp för de.

Jag hoppas @talgbolls kollega bara hade en dålig dag och egentligen skulle tagit hand om eleven och sett hen, hjälpt hen att återfå glädjen. Men jag tror att kollegan bara är trött och nedbruten...

Argument för monarki

Läste idag i tidningarna om Anne Rambergs tirad mot demokrati och pressfrihet, tydligen så mobbas vår kung nu och stackarn kan inte försvara sig. Tur då att han har Advokatsamfundets generalsekreterare i sitt knä. (Pun intended)

Men jag har inget emot vad hon säger, vissa faktafel som vanligt när vi pratar för och mot monarki som att vi t.ex. skulle ha varit monarki i 1000 år...jag vet inte, bara för att Harald Blåtand kallade sig kung tror jag inte att vi kan säga att Sverige varit monarki lika länge?(Ironi och faktafel i samma mening, jo jag tackar ja!)

Däremot så läste jag lite längre ner i träsket, via Gerontens alldeles ypperliga blogg (Fox News, anyone?) vidare till Expressens Britta Svensson. Britta ska, som Geronten antyder, möjligen kunna vara Sverige modigaste journalist då hon vågar outa sig själv som rojalist. Dessutom så outar hon sig som slavägare samt företrädare för svenska folkets kollektiva åsikter, det är inte illa.


Tydligen, enligt Britta, så ger Monarkin i Sverige vårt land en aura och en glans som två politiker som träter aldrig kan skapa.
Kära Britta, hellre två politiker som företräder en demokratisk grundsyn än en förljugen symbol för demokrati, jämställdhet och rättvisa som anser sig själv stå över just sådana värden.

Britta fortsätter med att monarkin tydligen ger hennes liv ett mervärde. Bröllopet förra året förvandlade Stockholm till ett ställe med glädje som omfattade alla.
Jag vet inte var Britta befann sig på bröllopsdagen men där jag var brydde sig inte en människa om att det var bröllop i stan, vissa av oss har helt enkelt ett liv som inte tar paus för att människor vi inte känner, som aldrig kommer att bry sig för fem öre om våra liv gifter sig. Jag såg på reprisen att Sverige, till min bestörtning, är fyllt till bredden med dårar som gladeligen låter sig förföras av bröd och skådespel.

Varenda undersåte är lika mycket värd i en monarki är en av de sista punkterna Britta häver ur sig och jag vet inte riktigt hur en journalist kan skriva undersåte och lika mycket värd i samma mening. En monarki, där vi har en familj som har sitt jobb, inte på grund av intresse eller kompetens utan på grund av DNA, är inte ett ställe där alla är lika värda. (Kom igen nu, hoppa på mig om klassklyftor i republiker, bring it on!)


Så, nu fick jag ur mig det här...återgår nu till mitt riktiga liv, solen skiner och blogga kan vi göra till hösten!

/F

Republikan?

För den som av någon anledning känner mig, dvs suttit i min närhet det senaste året, kommer det nog inte som en överraskning att jag är övertygad demokrat och föredrar ett samhälle där alla tjänster tillsätts med kompetens som grunbult istället för genpool. Idag står det på DN.se att författaren Thomas Sjöström och två kollegor skriver om en "hemlig" bok om kungen. Hemlig i det här fallet ska nog egenttligen betyda icke-sanktionerad eftersom alla andra böcker och reportage om kungafamiljen alltid ska passera Kungen och hovstaterna för godkännande. Denna boken ska alltså inte det. (Tilläggas kan väl att Sjöströms tidigare böcker om Berth Milton och Ingvar Kamprad inte heller varit sanktionerade och därmed ansetts ge en ngt riktigare bild av huvudpersonerna...)

Vad är det som gör att rojalisterna anser detta vara så hemskt? Se gärna Gerontens tankar här om ni vill läsa om rödgröna röror, (För den som vet vem Thomas Sjöström är så så är det en färgstark person, inte speciellt rödgrön...) republikaner och allmänna kungahatare.

När ska rojalisterna sluta ta KUNGEN i försvar så fort någon kritiserar MONARKIN? Jag har inget emot Kungen men för i hlvete...skilj på sak och person!


Peter Althin, ordförande (?) i Republikanska föreningen brukar lyfta fram det orättvisa i att en familjs genpool är det som styr vem som ska kunna sätta sig på tronen, hellre kompetens än genpool brukar han avsluta sina debattinlägg med. Victoria är nog den mest kompetenta att sätta på den tron som finns, hon har trots allt utbildats till regent sedan barnsben. Frågan är dock, vill jag regeras eller vill jag leva i villfarelsen att jag har valt min statschef?


/Filosofen

Sent ska syndaren vakna...

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, vet inte om det här är symptomatiskt för SDs gräsrötter men det är bara för bra för att va sant.

Här har vi alltås en man som är kritisk till svensk invandringspolitik (Återigen, det är en enorm skillnad på invandring och integrering.) med all rätta och går på hela myten som partiet byggt de senaste åren. Han går med, kandiderar och får en plats i kommunfullmäktige. DÅ först sätter han sig ner och läser partiprogrammet...sent vaknar syndaren och inser att det här kan han inte stå bakom. Invandrarna är ju  mina vänner, säger han...

Men hellre sent än aldrig. Välkommen till den upplysta sidan, Eric Gerhardsson!

Michael Zand är ytterligare ett avskräckande exempel...:)

SDSDSDSDSDSDSDSD

"Vår högsta heliga nåd som beskyddar oss och våra ägodelar, rädda oss, Gud, från nordmännens vilda släkte, som ödelägger våra riken".

Tror faktiskt att vi, historiskt sett, har gjort mer skada ute i världen än de som kommer till vårt land i modern tid. Vi fortsätter i veckan som gått att skämma ut oss genom att släppa in ett parti med icke-demokratiska värderingar i vår riksdag.

Vad jag finner mest beklagligt är att förstå hur få det är av de som röstat på SD som faktiskt vet vad de gjort, vilka de har röstat på? Hur svårt är det för 5,7% av landets befolkning att ta ansvar för sina egna beslut i livet. OM nu en invandrare (vilket konstigt ord egentligen när de med det menar bara en viss sorts invandring...) har ”tagit” mitt jobb, kan jag inte sätta mig ner, analysera och försöka förstå vad det är som gjorde att den personen fick jobbet? OM min förra flickvän blir ihop med en Invandrare...kan det möjligen bero på att den killen/tjejen passar bättre med mitt ex än jag?

NEJ självklart inte! Det är invandrarens fel, inte mitt....jag är alltid ett offer för omständigheterna!

Eller så är du, kära SD-sympatisatör ett fegt litet kräk, rädd för att se dig själv som den misslyckade varelse du är. Obildad, inskränkt och ynklig...jag skäms för att erkänna att du och jag är båda svenskar...JAG är svensk, jag är stolt över det och trygg i min kunskap, mina traditioner och min jävla julafton, Välkommen alla ni från andra kulturer, kom hit och ta en kopp te/kaffe så utvecklas vi tillsammans...!

Måndag...

...var igår, men jag känner mig måndagstrött i alla fall. småsur och grinig trots att sambon kom hem efter fem dar i Barcelona och avlöste mig med barnen. Vet att jag inte ska gnälla eftersom det ger alla tjejer/mammor vatten på sina kvarnar att vi män inte kan ta hand om våra barn...menmen:/

Letar bilder på valaffischer, ska lägga upp några snart och fundera lite på dem:)

Folkpartiet, på de blindas sida...

Jan Björklund...jag säger det en gång till...Jan Björklund. Hur kan en enda människa byta inriktning på ett parti så abrupt som denna fd militär gjort. När jag var ung och dum så hängde jag en hel del på LUFs kontor på hemorten och blev väl lite indoktrinerad med liberala åsikter och jag kan fortfarande tycka att det liberala är bra, skulle gärna rösta på FP om de återgick till sina gamla värderingar.

Men den senaste valperioden så är det förbud hit, försämra dit och strängare här, ordnungmustsein där...vad hände?

I utfrågningen i gårdagens SVT så fick JB rapa sina idéer i 60 minuter och det som står ut mest just idag är "Slöjdebatten", ska man få täcka ansiktet i skolan eller andra allmänna utrymmen?

JB anser att – I klassrummet måste man kunna se varandra i ögonen.


Vilket direkt får mig att vilja ta reda på vad FP har för syn på utbildningsmöjligheter för synskadade, vad tycker de om distansutbildningar? Jag har en kompis som jobbar på Sofia distans och hon ser ALDRIG sina studenter i ögonen under lektionstid. Blinda människor verkar kunna lära sig saker utan att se varandra i ögonen...till och med såna omätbara saker som respekt...tänk på det du, JB...


Det handlar inte om burka/niqab/keps...det handlar om att du är rädd för det du inte ser, du är rädd för att behöva lära ett nytt sätt att umgås med en annan person, att tolka signaler som inte utläses i ansiktsuttryck. Kanske är det så att om jag döljer mitt ansikte så måste jag TALA tydligare för att kompensera för förlusten av outtalad kommunikation?

Foto från SVT, LEif R Jansson

En annan sak som JB borde reagerat på...1 rätt av 3 i snabba frågor gav Godkänt i betyg, borde han inte ha protesterat mot att 33% anses ok???